
Att bli familjehem innebär att öppna sitt hem för ett barn eller en ungdom som av olika skäl inte kan bo kvar hos sin ursprungliga familj. Uppdraget kan vara kortare eller pågå under flera år och handlar om betydligt mer än att erbjuda en plats att bo på. Familjehemmet behöver skapa trygghet och kontinuitet, finnas nära barnet i vardagen och samarbeta med socialtjänst och vårdnadshavare. För den som funderar på att bli familjehem är det därför viktigt att förstå både vilket ansvar uppdraget innebär och hur processen går till innan en placering blir aktuell.
Ett familjehem behöver kunna ge trygghet och stabilitet
Ett familjehem tar emot ett barn eller en ungdom i det egna hemmet och blir en viktig del av barnets vardag. Barn och ungdomar som placeras i familjehem kan ha erfarenhet av svåra hemförhållanden eller andra tuffa omständigheter och behöver en miljö där grundläggande behov kan tillgodoses. Det handlar om sådant som trygghet, mat, kläder, en säker plats att bo på och vuxna som lyssnar, stöttar och försöker förstå barnets behov.
Uppdraget omfattar också flera praktiska delar av barnets liv. Familjehemmet behöver stödja skolgången, vara delaktigt i frågor som rör hälsa och sjukvård och ha kontakt med socialtjänsten. Kontakten med barnets biologiska föräldrar kan också vara en del av vardagen genom planerade umgängen. Familjehemmet behöver samtidigt kunna möta barnets känslor och individuella behov på ett stabilt sätt.
Det krävs därför tid, ork och engagemang. Uppdraget kan periodvis vara intensivt och ställa stora krav på familjens flexibilitet. För den som arbetar heltid kan det ändå vara möjligt att bli familjehem, men i vissa placeringar kan en vuxen behöva vara hemma helt eller delvis. Det kan bland annat bli aktuellt när ett barn nyligen har flyttat in, när barnet är litet eller när behovet av extra stöd är stort.
Det finns ingen formell övre åldersgräns för att bli familjehem, men erfarenhet av barn och ungdomar är viktig. GFO anger en minimigräns på 25 år och betonar att familjehemsföräldrar behöver ha både förståelse och uthållighet inför att barnet kan bära med sig svåra erfarenheter. Även barnets ålder och hur lång placeringen kan förväntas bli spelar in när en familj bedöms för ett uppdrag.
En ensamstående person kan också bli familjehem. Bedömningen utgår inte enbart från familjekonstellationen utan från vilka resurser som finns och hur väl de motsvarar barnets behov. För den som är ensamstående blir det särskilt viktigt att ha ett socialt nätverk som kan bidra med stöd och avlastning när det behövs.
Boendet är också en del av bedömningen. Som utgångspunkt ska barnet kunna erbjudas ett eget rum med fönster. Det är viktigt att ett barn eller en tonåring som flyttar in får möjlighet att dra sig undan och ha en egen plats. Det finns vissa undantag, exempelvis när syskon placeras tillsammans eller när det gäller mycket små barn, men på sikt ska ett eget rum normalt kunna erbjudas.
Processen börjar med intresseanmälan och kartläggning
Den som vill bli familjehem börjar med att lämna en intresseanmälan. Därefter inleds en kartläggning som följer Socialstyrelsens riktlinjer. Syftet är att skapa en samlad bild av familjens förutsättningar och bedöma om hemmet kan erbjuda den trygghet och stabilitet som ett placerat barn behöver.
Kartläggningen innehåller flera delar. Samtal och intervjuer genomförs, liksom hembesök, och registerutdrag ingår i underlaget. Informationen sammanställs och gås sedan igenom tillsammans med den blivande familjen. Familjen får också återkoppling på kartläggningen och gör en kort familjepresentation som senare används när en kommun söker ett familjehem för ett barn.
Processen tar tid och ska göra det möjligt att bedöma både praktiska och personliga förutsättningar. GFO anger att själva kartläggningen normalt tar omkring två till fyra månader, men att den ibland kan ta längre tid. Tidsåtgången är en del av en noggrann process där målet är att skapa trygghet för alla som berörs av en framtida placering.
Alla familjehem och jourhem inom GFO ska också genomgå Socialstyrelsens grundutbildning Ett hem att växa i. Utbildningen genomförs vanligtvis under eller efter kartläggningen. Därutöver erbjuds fortbildning inom olika områden, bland annat umgänge, traumamedveten omsorg och anknytning.
När kartläggningen och grundutbildningen är klara kan familjen godkännas som familjehem. Därefter placeras familjen i GFO familjehemsbank och väntar på att bli matchad med ett barn. Att bli godkänd betyder alltså inte att en placering sker direkt. Väntetiden kan vara kort, men den kan också pågå i flera månader eller längre.
Matchningen styrs av barnets behov och familjens förutsättningar
När ett barn behöver ett familjehem gör den aktuella kommunen en matchning utifrån barnets behov och de familjer som finns tillgängliga. Familjepresentationen som togs fram under kartläggningen används som en del av underlaget. Målet är att hitta ett hem där barnets behov och familjens resurser passar så bra som möjligt ihop.
Det blivande familjehemmet kan också påverka vilken typ av placering som känns möjlig. Familjen kan ange önskemål kring exempelvis barnets ålder och vilket slags uppdrag som bedöms fungera i den egna familjesituationen. Matchningen utgår därmed både från barnets behov och från familjehemmets erfarenheter, resurser och förutsättningar.
När en möjlig matchning har gjorts kontaktas familjehemmet. En placering genomförs inte automatiskt bara för att kommunen har hittat en familj som verkar passa. GFO betonar att berörda parter behöver vara överens innan barnet flyttar in. Familjehemmet kan också tacka nej om placeringen inte känns rätt eller om familjen bedömer att den inte kan möta barnets behov.
När barnet väl flyttar in börjar en introduktionsperiod. Familjehemmet får information om barnets bakgrund, behov och rutiner och får stöd i arbetet med att skapa trygghet och bygga relation. Familjehemssekreteraren har en central roll och ger råd, stöd och handledning under placeringen. Det kan också finnas möjlighet till mentorstöd.
Hur länge ett barn stannar i familjehem varierar. En placering kan pågå under en begränsad period, men också under flera år eller under stora delar av barnets uppväxt. Samtidigt är målet med en familjehemsplacering att barnet på sikt ska kunna återvända till sina föräldrar när det är möjligt och förenligt med barnets bästa.
Familjehem får stöd under hela uppdraget
När en placering har startat står familjehemmet inte ensamt med ansvaret. Familjen får en egen familjehemssekreterare från den placerande kommunen. Det är vanligtvis den personen som familjehemmet har mest kontakt med i frågor som rör själva uppdraget och som kan ge stöd kring praktiska och ekonomiska frågor.
Familjehemssekreteraren ansvarar också för regelbundna uppföljningsmöten i hemmet. När en fråga specifikt gäller det placerade barnet är det barnets socialsekreterare som ska kontaktas. På så sätt finns olika funktioner kring familjen beroende på vilken typ av fråga som behöver hanteras.
GFO erbjuder dessutom mentorstöd, utbildningar, fortbildningar och nätverksträffar för familjehem. Träffarna kan vara både digitala och fysiska och ger möjlighet att möta andra familjer med liknande erfarenheter. Om ett familjehem behöver ytterligare stöd kan det anpassas efter familjens och barnets individuella situation.
Uppdraget är ekonomiskt ersatt men räknas inte som en anställning. Ersättningen består av ett arvode och en omkostnadsersättning. Arvodet kopplas till tidsåtgång och arbetsinsats i uppdraget och kan därför förändras om uppdragets omfattning förändras. Omkostnadsersättningen ska täcka kostnader som uppstår för barnet.
Att bli familjehem är därmed ett uppdrag som kombinerar vardaglig omsorg med ett nära samarbete med socialtjänsten och andra personer runt barnet. För den som vill ta steget börjar processen med en intresseanmälan, fortsätter genom kartläggning och utbildning och leder, efter godkännande, vidare till en matchningsprocess. När rätt placering hittas blir familjehemmet en viktig del av barnets vardag och får samtidigt stöd och handledning för att kunna genomföra uppdraget på ett tryggt sätt.








